​Senaste Snåret – så påverkas stadsplaneringen av utsläppsmålen

Stockholm, Göteborg och Malmö står för ungefär hälften av den svenska byggbranschens nettoomsättning. Samtidigt som städerna växer så de knakar ska målet om ett Fossilfritt Sverige nås. Den nationella färdplanen strävar efter en byggbransch som har netto nollutsläpp senast 2045.

Hur våra tre största städers stadsplanering påverkas av målet om nollutsläpp diskuteras i det senaste avsnittet av Snåret.

Vi hör Göteborgs nuvarande stadsbyggnadsdirektör, Henrik Kant, som basar för att bygga ihop den växande staden på ett så hållbart sätt som möjligt.

Vi möter Christer Larsson, Malmös stadsbyggnadsdirektör 2005–2019. Under sin verksamma tid drog han bland annat dragit igång en lokal färdplan med Malmös största privata byggaktörer.

Medverkar gör även Ingela Lindh, Stockholms stadsbyggnadsdirektör 2000–2009 och stadsdirektör 2016-2018 som var tidig med att ställa hållbarhetskrav i samband med bygget av Hammarby sjöstad.

De tre stora gör den stora skillnaden

I Göteborg tampas stadsbyggnadsdirektören Henrik Kant med att staden ska växa med nära en tredjedel till 2035. Det ska göras plats för 150 000 nya göteborgare och byggas 80 000 nya bostäder och arbetsplatser, samtidigt som utsläppen ska reduceras bland annat i samband med pendling och transporter.

För att lyckas med detta strävar han bland annat mot en sammanhållen stad genom förtätning och infrastrukturprojekt. En del av lösningen är regionalt samarbete, men som Stockholms tidigare stadsbyggnadsdirektör Ingela Lindh poängterar, så saknas kraftfulla verktyg för regionerna:

– De sitter inte på pengarna, det gör kommunerna. Det är kommunerna som vet vad invånarna vill ha, de har planprocessen, äger ofta marken och kanske även hamnen. Oftast har regionerna bara inflytande över kollektivtrafiken som de inte ens har råd att finansiera utan kommunernas stöd, berättar hon.

Ingela Lindh menar också att det viktiga för en regionplan är att den korresponderar mot kommunernas sammanlagda översiktsplaner, men enkom regionerna kommer aldrig kunna genomföra planerna.

Sjunga förtätningens lov

Om den täta staden är den bästa ur hållbarhetssynpunkt så har Malmö en fördel med sin kompakta uppbyggnad. Här lägger man mycket fokus på den lokala färdplanen med siktet på en klimatneutral byggsektor 2030.Under namnet LFM30 har över 70 stora aktörer från hela byggprocessen åtagit sig att arbeta mot de gemensamma målen.

– Alla som deltar i LFM30 ska hantera klimatfrågan. Den kommer värderas när vi upphandlar entreprenader eller fördelar mark, när vi slussar in det i vårt styrsystem blir det skarpt läge för branschen. Om inte vi i kommunerna och branschen tar ett eget ansvar måste regeringen gå in och reglera. Då är det bättre att vi själva ser till att få större inflytande över processen. Den som inte är med på tåget kommer inte kunna vara med på marknaden framöver, avslutar Malmös före detta stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson.