Arkitekten Ewa Westermark i Snåret: ”Vi måste tänka på mellanrummen först innan vi ritar husen”

Hur gör vi för att de offentliga platserna inte ska hamna i skymundan nu när vi bygger alltmer? Och hur skapar vi de platser som medborgarna verkligen vill ha? Det diskuteras i det senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret tillsammans med Elin Olsson, landskapsarkitekt och planeringschef hos miljöminister Karolina Skog, Björn Sundin, fd kommunalråd (S) i Örebro och Ewa Westermark, arkitekt på Gehl Architects i Köpenhamn.

Vad gör en plats till ett ställe där man gärna vill vistas? Och motsatsen – något som man helst vill undvika? Frågan ställs inledningsvis i senaste avsnittet av Snåret och bland de mest omtyckta platserna nämns Piazza del Campo-torget i Siena, den tillfälliga Rosa gatan i Örebro och Carlsberg-området i Köpenhamn. I botten hamnar Sergels torg och Gullmarsplan.

Bra och dåliga platser
Vad är det då som gör ovanstående platser så trevliga respektive otrevliga? Ewa Westermark menar att det är lite svårdefinierat:

– Grundläggande faktorer såsom trygghet och säkerhet måste givetvis finnas där för att en plats ska ge en positiv upplevelse. Men sedan måste det till något mer. I Carlsbergområdet i Köpenhamn användes en tidigare outnyttjad yta till en installation med 3000 klätterrep. Det gjorde att människor ändrade sina beteenden – alla ville klättra, ung som gammal.

Platser som upplevs som mindre inbjudande har ofta planerats med bilen i fokus. Gullmarsplan är exempelvis ett totalt haveri tycker Elin Olsson:

– Man har försökt åstadkomma en mjuk trafiklösning men på grund av att platsen är ett nav i en jättetrafik-apparat och flödet av människor är väldigt separerat, blir det en plats där man känner sig på undantag.

Vem bestämmer?
Hur de publika rummen ska se ut beslutas på olika nivåer i kommunen. Dels sätts ramverket i en detaljplan som beslutas i stadsbyggnadsnämnden. Sedan ansvarar trafiknämnden för finansieringen och stadsdelsnämnderna för att det blir en bra koppling till de lokala förutsättningarna.

– Det här medför att frågan om vem som bestämmer över de offentliga rummen blir väldigt diffus för både medborgare och politiken, konstaterar Elin Olsson.

Björn Sundin pekar också på att det kan vara vanskligt att låta byggherren få för stort inflytande över gestaltningen av de offentliga platserna:

– Det finns en del nybyggda områden där kommunen låtit byggherren ta ansvar för utformningen av gator och publika platser, och jag tycker sällan att det blir bra. Det har ofta handlat om att maximera den byggbara ytan.

Fel tankeprocess
Ewa Westermark menar att det är fel tankeprocess som leder till undermåliga publika platser:

– Vi börjar med att tänka hus först och sedan på mellanrummen. Men vi måste tänka precis tvärtom! Det är alldeles för stort fokus på den fysiska byggnaden.

Lyssna på Snåret via byggtjanst.se/snaret. Diskussionen kring programmen förs på Twitter @Snaaret samt på facebook.com/snaret.podcast och Instagram@snaaret